En dag på Oasen

På Äppelgårdens förskola i Helsingborg ligger en liten, lugn avdelning som fått namnet Oasen. Här går fem barn med utredd eller misstänkt autism. Följ med en helt vanlig förmiddag i mars och få en inblick i hur avdelningen arbetar. 

Det är fredag morgon, klockan har precis slagit 09:45 och inne på avdelningen Oasen på Äppelgårdens förskola sitter fyra barn och tre pedagoger i en ring på golvet. Det har blivit dags för morgonsamling. Barnen och pedagogerna tar i från tårna och börjar sjunga i kör. Pedagogerna tecknar med händerna när de sjunger och barnen följer efter i rörelserna.

– Vi använder tecken som stöd till språket. Till skillnad från teckenspråk så tecknar vi bara några ord i varje mening och vi tecknar alltid tillsammans med det talande språket. Det är ett sätt för oss att stödja och utveckla barnens kommunikation, berättar pedagogen Maria.

Bilder som kommunikation
Hon plockar fram en skål med banan, äpple och apelsin och frågar barnen vad de vill äta. En av pojkarna håller upp en bild på ett äpple. Framför honom ligger en kommunikationspärm som är full med små bilder på saker och aktiviteter. Bilderna hjälper honom att kommunicera när orden inte räcker till.

– Varsågod, här får du ett äpple, säger Maria med betoning på ordet äpple.
– Genom att vi upprepar det som är på bilden lär de sig till slut ordet, förklarar hon.

När frukten är uppäten och morgonsamlingen är slut är det dags för gymnastik. På Oasen följer barnen ett fast schema varje vecka. Alla barn har ett eget schema som sitter på väggen. Där kan de, med hjälp av bilder, se hur dagen ska se ut och vad de ska göra. Allt står i den ordning som det ska ske.

– Det är för att barnen ska veta vad de ska göra, hur, med vem och hur länge. Barn med autism behöver en strukturerad vardag, berättar pedagogen Annika.

Arbetspass en gång varje dag
Gymnastiken är populär och bjuder på många skratt. Barnen kastar boll, kryper igenom en tunnel och gör kullerbyttor. En timme senare är det dags för dagens arbetspass med individuellt anpassade uppgifter. Barnen slår sig ner vid var sitt bord och gör sina uppgifter i tur och ordning. Någon tränar på att skriva bokstäver, en annan på att stänga en tröja med dragkedja. Varje barn har minst två arbetspass per dag och ett pass tar cirka 15 minuter.

– Det är ett sätt för dem att prova på sådant som andra barn gör spontant i lek, säger Maria.

Hon och kollegorna konstaterar att de kan se en tydlig utveckling hos barnen. De berättar om en pojke som bara kunde några enstaka ord när han kom första gången. Idag, drygt ett år senare, har hans ordförråd utökats betydligt.

– Det finns barn som kommit hit med bara ljud och gått härifrån med ett helt språk!